OBEY


NO GOOD


SMURF ON ACID

 
Mössa - American Apparel, hörlurar - Urbanears, solglasögon och tröja - London, byxor - Bikbok, skor - Scorett

Så här ser jag mest ut när jag glider omkring på capio, ledordet är bekvämt. Kanske inte riktigt så här färgglatt varje dag. Imorse blev resultatet detta ovan, min brors kommentar var att jag såg ut som en tomtenisse på LSD. Ligger något i det.
 
Det här kanske inte är den roligaste och mest styleade outfiten, men om ni vill att jag ska fortsätta lägga upp vardagsoutfits kan jag göra det! Pöss på er.
 

 
 

FAAAAN.

 
... and the streak is over
 

VRÅL

 
Bilderna ovan är från Metros hemsida och på mig, tagna i november. Här vägde jag 4 kg mer än min lägsta vikt.
 
Det kan inte ha undgått någon vad som stod på Metros förstasida idag. Om det mot förmodan har gjort det, kom upp från under din sten och gå in på deras hemsida. "Tydligen" har den perfekta modellen anorexi. 
Först och främst vill jag fråga agenturerna som raggar upp ätstörda unga flickor - hur fan tror ni att de skulle göra ett bra jobb? Låt mig upplysa er om en sak. Man är inte bara smal. Man är disträ, trött, kall, ledsen, yr. Man är ett skal. Det kanske är så ni vill att modeller ska vara, livlösa pinnar, men använd er i sådana fall av klädgalgar och dra in på kostnaderna. Och människoliv.
För det andra kan jag inte förstå hur en människa, hur en hel industri full av arbetande människor, kan uppmuntra unga tjejer på det här sättet. Om detta hade hänt mig, att någon idag hade stått utanför kliniken jag vårdas på och komplimerat mig för min kropp, scoutat mig, tro fan att jag hade hoppat av behandlingen. Jag hade blivit svinglad, gått tillbaka till att svälta mig och fortsatt att göra det tills de sa att det räckte. Vilket, så jag uppfattat det, skulle vara när jag var död.
Det humoristiska är var jag såg den här löpsedeln. På sjukhuset, när jag skulle äta min ordinerade frukost. Det sorgliga var min första tanke. "Jag önskar att de hade varit och scoutat utanför den här kliniken. De kanske kommer hit, jag borde sluta äta igen så att de vill ha mig när de kommer". Nu kan jag inte tala för alla som är sjuka i anorexi, men så lättpåverkad är jag just nu. Det var till stor del bilder av modeller som fick mig att vilja bli smalare. Japp, jag är ett praktexempel på hur idealet påverkar unga tjejer.
Därför vill jag att ni, i modeindustrin, ska vakna. Jag vill slå till er. Jag vill att ni ska ta ert ansvar.

"DU SER UT SOM EN KILLE"

 
Den kommentaren fick jag för en vecka sedan. Uppriktigt, ansikte mot ansikte. Personen som sa det till mig har nog aldrig varit trevlig mot mig och jag har hört många saker komma ur hans mun. Det som påverkade mig var att jag tog åt mig så mycket som jag gjorde. Dagen efter åt jag knappt någonting och stängde in mig i mig själv. Jag förstår inte varför, personen i fråga betyder inte ett skvatt för mig, ändå blir jag så ledsen. Jag vill växa in i min idealbild av mig själv, tjejen jag var för ett par år sedan. Hon som inte tog någon skit, sa emot och inte brydde sig om vad någon tyckte om henne. Henne har man inte sett till på ett bra tag.
 
Imorgon ska jag fortsätta kämpa i behandlingen, för jag vill bli mig själv igen. För ärligt talat, den jag är just nu suger fettballe.

CARTOON, BAM!

 
Tröja - second hand, väst - Gina Tricot, skor - Urban Outfitters, solglasögon - Indiska

PART TWO


Hörlurar - Urbanears, skor - Zara, jacka - Beyond Retro, shorts - Levi's, solglasögon - mammas från 70-talet

Helt OK dag idag. Känner mig så fett stolt över mig själv för att jag gick ut och tog dessa bilder igår, det var svårt. Är väldigt obekväm i min kropp nu när jag håller på och gå upp i vikt och att ta bilder och dokumentera detta är därför ganska ångestfyllt. Försöker att hålla humöret uppe nu och tänka på fördelarna. En av dessa är - mina tuttar är bra mycket större och verkar växa för var dag! Thumbs up, alltid härligt att ha något att klämma på.
 
Har inte så mycket mer att berätta här på bloggen, jag spenderar ju varje dag på ett sjukhus och ser inte så mycket av omvärlden. Vill ni höra om min resa? Tycker att det är rätt skönt att få ventilera här, samtidigt som det gör mig väldigt sårbar. Är inte van vid att vara så här ärlig och mina känslor, alls. Mina vänner vet att jag inte är den mest känslosamma och öppna person. Jag tycker dock att alla som bloggar alltid visar en perfekt fasad och jag pallar inte hålla min uppe. SÅDESÅ!

80'S VIBES

 
Fler bilder kommer imorgon!

I'M STILL LIVING FOR LOVE

 
Förjävla jobbig dag. Ångesten gav mig såna svettningar att jag ville klä av mig naken. Det känns sjukt hopplöst just nu, varför gör jag det här? Jag vill inte gå upp i vikt, jag har redan gjort det och känner mig gigantisk när jag är bland människor. Just nu vill jag bara få de här tre månaderna överstökade så att jag kan återgå till mina normala vanor. Fuck this fucking shitfuck.

BRIDE FROM HELL PT. 2

 

RSS 2.0